Natur och försörjning

Undersvik socken ligger vidunderligt vackert vid Ljusnans dalgång. Här finns en stor kuperad skogsbygd på ömse sidor om älven upp mot socknens västra utpost Fluren och Svedåsen och den östra med byarna Dalsjön, Tomterna och Medsand. Den uppodlade marken breder främst ut sig nära Ljusnan och längs Simeåns nedre del.

Möjligen är denna trakt en av de tidigast bebodda i Hälsingland. Man har hittat två stenyxor i Djupa by som har daterats till 2500-2000 år f Kr.

Av tradition har tidigare undersviksbor försörjt sig av åker- och skogsbruk, boskapsskötsel, linplantering och innevävnad. 1790 bodde i Undersviks socken 36 bönder, två skattlagda torpare, 8 torpare som bodde på böndernas ägor och 5 hantverkare. Här fanns också 14 rotesoldater. Den allmänna uppfattningen vid den här tiden var att åkern sköttes väl. Den såddes med korn och blandsäd. Betesmarken ansågs däremot både torr och otillräcklig. Klädedräkten var allvarsam i svart och grått. Invånarna i Undersvik betecknades som snälla och flitiga.

Någon malm utom myrmalm, som kunde bidra till en bättre ekonomi, har inte funnits. Skogen som länge ansågs vara av ringa värde, kom däremot att ge både arbete och affärsmöjligheter i slutet av 1800-talet och framåt. Männen fick arbete med körning, huggning, sågning, flottning och kolning. Linframställningen kom på kvinnornas lott. Lin och vävnader av lin gällde en gång i tiden som betalningsmedel . I Hälsingelagen från 1314 förekommer ofta, att böter och viten utmättes i alnar väv i stället för daler och ören.

Undersvik var relativt sett en fattig socken på 1700-talet. Böndernas jordar avkastade inte tillräckligt, när befolkningen växte. I de närbelägna socknarna var bönderna mer välbeställda. Det gällde såväl Järvsö i norr som Arbrå i söder.

På 1800-talet började lanthandelsbodar att dyka upp. I Undersvik socken har funnits elva affärer och två bankkontor för Jordbrukskassan. Den sista livsmedelsbutiken, som låg i Djup, lades ner i slutet av 1970-talet.

Den sista lanthandeln i Undersviks socken låg i Djupa och lades ned i slutet av 1970-talet. Fastigheten byggdes på 1800-talet men byggdes till 1933. Fastigheten såldes 1920 av Per Gabrielsson. Ägare blev handelsidkare Alfhilda Theresin Berglund och hon drev speceri- och diverseaffär. Huset bestod av en lägenhet på fem rum och kök, affärslokal och lager.

Redan 1917-18 fick byarna i centrala Undersvik el från kraftverket i Simeå. 1925 fick Fluren först elström från en likströmsgenerator i kvarnen vid Andån. 1952 nådde Edeforsens Kraft med sitt elnät till Fluren. Tomterna fick el på 1950-talet. Medsand elektrifierades från Arbråhållet först 1961.

Gamla kraftstationen, Söderomåsen.

Undersviks socken består av ca 9000 ha skogsmark. Av 36 heltidsbönder i slutet av sjuttonhundratalet återstår idag - två hundra år senare - en mjölkbonde och tre köttbönder på heltid.

Undersviks socken med skog, slätt, älv och sjöar är minst lika vacker i nutidsmänniskans ögon som för forna tiders betraktare. Jordbruken har blivit färre och men också större. Fiske och jakt är då som nu uppskattade aktiviteter och bidrar till den viktiga sociala gemenskapen i området.

Befolkningsutveckling

1790-1791 gick det ut en begäran från landshövningen i Gävleborg Fredric Adolph Ulric Cronstedt till prästerna i Hälsinglands socknar att svara på en frågelista. 39 frågor vill Cronstedt ha svar på – allt från hur socknens namn kommit till, hur fattigvården sköttes, allmogens levnadssätt till väderleken. Vid den här tiden bodde 416 personer varav 198 män och 218 kvinnor i Undersviks socken. Det är ungefär lika många som bor i detta geografiska område idag. Med skillnaden att männen idag är i majoritet.

1846 hade socknen 737 invånare och vid 1900 års folkräkning hade befolkningen vuxit till 1254 personer varav 633 män och 621 kvinnor. Industrialismen hade nått Undersviks socken. Arbetsmöjligheterna ökade. Transporterna underlättades av norra stambanan, som drogs genom socknen 1879. Nya vägar byggdes och gamla förbättrades. Simeå blev stationssamhälle. Industrier såsom sågverk, tegelslageri, snickerifabrik, tjärfabrik och åkeri med bilverkstad växte fram. Som mest bodde i socknen ca 1 400 personer. Men så kom rationaliseringen inom skogsnäringen, träindustrin och jordbruket på 1950-1960-talen. Jobben försvann och många flyttade till större orter för bättre utkomst och utbildning.

Under en 50-årsperiod utvandrade nära tvåhundra människor från socknen till Amerika.

Boendet i kommunen har förändrats. I fastighetsregistret finns idag drygt 120 fastigheter registrerade som fritidshus. Man kan anta att socknens befolkning växer med bortåt 200-300 personer under sommaren.

Innevånarantalet i socknen har varit förhållandevis konstant under de senaste 35 åren.

Föreningar

1886 Bildades missionsförsamlingen i Undersvik. 1948 övergick den till missionsförsamlingen i Arbrå.

1893 Uppfördes missionshuset även kallat bönhuset i Djupa.

1890 Bildades Lokaltemplet Simeå-Banéret, som hyrde Bönhuslokalen. Senare byggdes en egen NTO-lokal i Simeå. Idag heter byggnaden Orsjöborg.

Lokaltemplet Simeå-Banéret byggde egen lokal i Simeå. Idag kallas byggnaden Orsjöborg.

1904 Bildades logen Undersviks Framtid av IOGT.

1906 Byggdes en Godtemplarlokal i Kyrkbyn. 1945 såldes fastigheten till Undersviks kommun, som ändrade namnet till Medborgarhuset. Undersviks byalag äger numera fastigheten. Namnet är Hagaborg.

1914 Bildades NTO logen Simeå Borg.

1934 Bildades Undersviks Rödakorskrets.

1938 Startade Hembygdsföreningen. Första tiden bedrevs verksamheten i Lasses-gården i Backarna och senare i Ol-Mats gården i Lövvik

1942 Startade folkskolläraren i Simeå Olof Ward en Frisksportsklubb.

Nykterhetsrörelserna framväxt satte sin prägel på hela Sveriges föreningsliv i slutet av 1800-talet. Sverige var ett av de länder i Europa med den högsta alkoholkonsumtionen. 1829 förbrukade man i vårt land 46 liter brännvin per person och år. Ofta fick man brännvin som betalning.

1864 påtalades i Undersviks socken att missbruket av rusdrycker var ett stort problem. Det fanns lönnkrogar och invånarna hade en benägenhet att besöka dessa på ”slankdagar”. 1890 etablerades den första nykterhetsföreningen i socknen med förhoppningen att stävja drickandet.

Föreningarna blev också en plats för fortbildning, samkväm och nöjen.