|
Vädret UndersvikLocal History Society of Undersvik, Sweden
Copyright © text och bild Sidan uppdaterad: |
MusikMusik och dans hör ihopDansmusiken kom till byarna på allvar i början av 1800-talet. Det var fiolspelmännen som svarade för musiken. Repertoaren bestod i huvudsak av polskor och valser. Mest åtråvärt var att få spelning på de stora bondbröllopen, som varade i flera dagar. Med tiden blev det åtskillig prestige för brudens föräldrar, som anordnade bröllopet, att briljera med så skicklig och berömd spelman som möjligt. Den ojämförligt störste och mest eftertraktade blev From-Olle från Järvsö. Denne hade många elever och en av dem var Olof Jonsson från Undersvik, berättar här Roland Hans-Ers, bördig från gården Hans-Ers i Offerberg.
Under några decennier fick fiolspelmännen allt högre status. Man spelade inte enbart till dans utan tekniken utvecklades och förebilder som Norges Ole Bull drev på en utveckling åt det virtuosa hållet. From-Olle hade t ex varit i Trondheim och hört världsstjärnan och kom hem med rullstråksteknik som imponerade kolossalt. I slutet av 1870-talet hade storspelemännen i landskapet ofta ett följe av yngre talangfulla spelmän med sig på storbröllopen. Mellan danserna hade man ofta spektakulära uppvisningar. Bulls far som också hette Olof Andersson var klarinettist (1824-1872). Olle Bulls båda syskon Lars Bull, f. 1863 och Anders Hök (1849-1884), var också skickliga fiolister. Blott 17 år gammal emigrerade Olof Olsson-Bull till Amerika. Där kom han med råge att förverkliga sina drömmar om ett liv vigt till musiken. Bull blev en eftertraktad violinsolist inom den klassiska genren. Som kulmen på sina framgångar blev utnämningen till professor vid universitetet i Tacoma. I början på 1900-talet besökte Bull hembygden och konserterade i Bollnäs och Arbrå. Samtida med Bull om än äldre gjorde sig klarinettisten Jonas Dahl (1839-1923) ett namn. Han kom från Södra Kyrkbyn och trakterade även fiol. Jonas var inte bara en skicklig musiker utan också teoretiskt driven. En tid turnerade han i USA som notvändare åt Bull. Andra fiolspelare som lever i minnet som skickliga musiker är Erik Pehrsson, Lim-Erik, Fluren, Johan Andersson Strid, Lövvik, Lars Hult d y, Hult-Lasse, Tällby samt Per Olov Olsson Hagel, Offerberg och Lövvik. Väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen förde under senare delen av 1800-talet en hård kamp mot världsliga nöjen och framför allt gällde det alkohol och dans. Kampen mot brännvinet var kanske till förfång för spelmännen och det folkliga musicerandet, men säkerligen helt nödvändigt ur samhälleligt perspektiv. Supandet på 1800-talet var ett enormt problem. Ett annat hot dök upp. Den framväxande industrin började tillverka munspel och dragspel. Till att börja med en- och tvåradigt durspel men i slutet på 1800-talet kom det femradiga dragspel. Ett sådant dragspel förvärvade Olof Olsson, Hansers-Olle, f. 1875. Han blev snabbt en eftertraktad musikant på danserna i bygden. Två av hans syskon spelade också, Kristina och Jonas. På gården fanns tre tramporglar, cittra, gitarr och fiol, som Jonas trakterade. Olle emigrerade till USA 1896 men dog två år senare. Kvar hemma i Sverige hade han emellertid en son. Denne förärades så småningom det åtråvärda kvarlämnade dragspelet. Lars Vilhelm Edvin Larsson, f. 1896, alias Spännar-Ville kunde nu starta sin karriär. Denne skicklige spelman blev synnerligen eftertraktad och hade egna orkestrar. Han blev också förebild och inspiratör för många dragspelande undersvikare.
|
Mer att läsa...
Tävlingar och stämmorFiolspelmännen då? Jodå, de överlevde. Men nu i en förändrad roll. Understödd av Anders Zorn, Arthur Hazelius startade en ny epok och då handlade det om folkmusikens bevarande. Spelmanstävlingar och spelmansstämmor kom på modet. På Zorns initiativ instiftades riksspelemansstämman 1910 och en ny era för folkmusiken startar. I tävlandets spår kom flera virtuoser. En av dessa var Jon-Erik Öst, som reser land och rike runt och uppträdde med stor briljans. Han var en mycket skicklig estradör och hade ofta med sig talangfulla ungdomar. En sådan var en spelkvinna, Ester Jondotter Öst från Djupa. Hon gifte sig så småningom med den store mästaren Öst och de bosatte sig så småningom i norra Sverige.
Några traditionsbärare i Zorns anda hemmahörande i Undersvik har inte stått att uppbringa. Men om man söker sig till senare hälften av 1900-talet och nutid så måste Erik Ljung, f. 1938, från Simeå framhållas. En verklig folkmusikentusiast och traditionsbärare med stor repertoar fortfarande aktiv i allra högsta grad som initiativtagare till musikaftnar i hembygden. Storhetstiden för fiolspelmännen i Undersvik inträffade i mitten av 1800-talet. Från sekelskiftet så tycks favoritinstrumentet ha varit dragspel. Spännar-Villes morbröder spelade dragspel, Lars Grip från Offerberg och Paul Andersson från Söderomåsen m fl. DragspelDragspel blev en stor industri i Sverige. Den store föregångaren och stilbildaren var förstås Carl Jularbo. Hans särpräglade takt fick ett enormt genomslag. En fantastisk gammeldansera inleddes. Den skulle vara ända in på 1940-talet. Schottis, hambo och polkett för att inte tala om tango blandades ut med valserna. På 30-talet kom Nisse Lind med sin hottrio och nu blev också foxtrot och slowfox på modet. I Undersvik kom många i Spännar-Villes fotspår. Dragspel var kult i allra högsta grad. Joners-Helmer, Jonjönsens-Axel, Bach-Ivan, Bomma-Ivar var några som på 30- och 40-talen förnöjde lokalt med dansmusik. Dragspelarna hade hög status och det köptes dragspel som aldrig förr. Man skickade sina telningar till kurser eller lektioner hos de lokala musikanterna. De flesta tröttnade på koordinationsproblematiken och resultaten som lät vänta på sig. De som fortsatte hade ofta en far som spelade dragspel som t ex bröderna Olle och Erik Grip. Sven Norin, så småningom professionell, Pauls-Tage och Spännar-Gösta (1933-1953) var stora begåvningar. Bach-Einar var samtida med spelkompis till Gösta och flyttade till i Gästrikland, där han var aktiv in i nutid. Orkestrar
|
Olof Jonsson (1816-1899), kallades även på socknen för ”Jönsa-gubben”. Han kom att betyda mycket för musiklivet i Undersvik och Simeå där han bodde. I likhet med sin läromästare From-Olle var han notkunnig och hade många elever. Jönsa-gubben finns med i ”Svenska låtar” med två valser som spelas än idag. 
En sådan begåvning och uppstickare var Olof Olsson-Bull, (1852-1933) från Djupa. En ekvilibristisk spelman besjälad av ett enda mål; ”att bli en stor musiker”. I väldigt unga år var han ute och spelade med sin morbror Högmyr-Olle, Olof Andersson (1817-1867) från Offerberg. 
Kontakta oss gärna per e-post om du har frågor. 